Sherlock Holmes, släng dig i väggen.

CSI likaså.

Här har årets stora mysterium fått en lösning!!

*nickar som bara jag kan*

Igår var den stora mysterielösardagen.

Vi har flertalet gånger under innevarande år haft problem med vår blöta trappa på baksidan.

Helt mystiskt har den varit blöt/våt på olika steg.

Inte en rimlig förklaring har gått att uppbringa.

Inga djur har varit skyldiga, varken våra egna eller andras.

Jag har luktat på fläcken/fläckarna. Mkt snarlikt vatten.

Vår idé har varit att vattnet kommer från balkongen ovanför.

Vi hyr ju bottenvåningen i en stor gammal "bondkåk".

Hyresvärdens fru kommer från Filippinerna, kanske slänger de vatten lite hur som helst där??

Vi har inte haft en susning.

Men samtidigt så kändes det osannolikt, kvinnan är jätterar och hon vet dessutom att vi brukar sitta och fika där när vädret tillåter.

Varför i hela fridens dagar skulle hon göra sig omaket att gå ut på balkongen och slänga det över räcket??

Igår var det frost i Frk Larssons trakter.

När jag släppte ut en av katterna råkade jag titta på översta trappsteget.

Märken av två fötter med 10 små tår fanns där. Hur tydligt som helst.

Jag tittade längre ned i trappan....hmmm.

Det såg ut som om en fontän hade fått spunk/storhetsvansinne där.

Det var blött lite överallt.

Dessutom hade all väta frusit till is och det var därmed superhalt.

Jag lade raskt ihop 2 och 2 (det blir förresten 4) och konfronterade sonen.

-Unge herrn, brukar du stå och kissa på översta trappsteget??

(Inte ett ljud.)

- Men du förstår väl att du inte kan stå och kissa rätt ned på trappan.

För jösse namn, vi sitter ju där och fikar på sommaren!!!

(Fortfarande inte ett ljud utan bara lite lätta nekande skakningar på huvudet.)

-Jag ser ju avtrycken efter dina fötter och tår!!!!!

Här ser sonen väldigt skamsen ut och så kommer det ett knappt hörbart;

Förlåt mamma.

Efter att han har lovat att han skall skura trappan när vädret tillåter så känner jag mig ändå ganska nöjd över att mysteriet är löst.

Av undertecknad.

Einstein, släng dig i väggen du med!! ;-)

(Vi har inte en sådan här skylt på vår badrumsdörr.)

Efter att jag forcerat mig själv till bristningsgränsen så lyckades jag med konststycket att nästan komma i tid till sjukhuset.

(Sonen hade tid för att kontrollera armen.)

När jag och dagiset (mina fyra barn) var framme vid luckan för att anmäla sonens ankomst så insåg vi att det var alla andra också.

Jösses vilken kö. :-/

Så småningom kom vi iaf fram.

Sedan in i nästa rum och där var det knökfullt.

Ingen plats för någon av oss att sitta på.

Men vad gjorde det???

Trettio sekunder senare så ropade ngn sonens namn och vi fick traska till ytterligare ett rum.

Där det redan var en människa....och doktorn kom efter 1 minut.

Jag var vid detta laget helt mållös.

Kan det gå så här fort på ett sjukhus???

Var den enkla anledningen att vi var på plats halvtimmen efter utsatt tid???

Så att vi slapp den obligatoriska väntetiden??

Vem vet och jag tänker inte spekulera heller.

Bara vara glad över det lilla och njuta över att vi var klara superdupersnabbt.

Sonens gips såg dessutom finfint ut!!

Som grädde på moset hittade jag 20 kr när jag skulle betala parkeringsbiljetten.

(Det låg två stackars ensamma guldtior i myntinkastet.)

Tro nu inte att jag alltid fingrar där....min egen guldtia hamnade där första svängen.

Tydligen några andras också.

Nu bor de i min plånbok.

De trivs utmärkt säger de. :-)

Kan ni fatta hur många pannkakor som måste stekas när man är mor till fyra barn?

Ofattbart många!!

Jag säger bara...MIN SON.

Kan det finnas någon bättre? ;-)

Knappast....han är ju sin fantastiska mors förstfödde.

Den ende sonen.

Guds gåva.....

(Nu tar jag i lite föööör mycket va?)

Men alla mina barn är Guds gåvor*, var och en på sitt vis.

Detta säger jag utan tt vara full elelr påverkad av någon drogrelaterad substans.

Nu när jag tittar upp på just den meningen så ser det ut som om jag är just ...full.

Ser att det saknas både bokstäver och att de som finns är huller om buller.

Jag KAN skriva "att" och "eller". Titta vad bra det blev! ;-)

Hur som helst så har jag varit på utvecklingssamtal och jag är såååå stolt.

Äckligt stolt.

...och jag tänker minsann fortsätta att vara det.

* ...inte när de ritar på väggar, bråkar eller har matat grodan med lego.

Ja du...vad skall man säga??

Sonen vaknade utan moderns hjälp.

Det hade likaväl kunnat vara en löpsedel på Expressen för så ovanligt är det!! ;-)

(Inom mig tänkte jag...Strålande!! Så länge det finns liv finns det hopp osv...)

Sonen hade gjort det han skulle, läsläxan var klar, skrivläxan likaså.

Han borstade tänderna och klädde sig.

Mamman har en, jag repeterar återigen, en uppgift. (Förutom att i vanliga fall väcka honom.)

Skicka med sonen ett stycke frukt till skolan.

Hade jag en frukt hemma?

Svar nej.

Hade jag möjlighet att snabbt åka och handla en?

Svar nej.

Låna av grannen?

Svar NEJ!

Vad göra???

Fanns morot?? Det kan funka ibland....

Svar nej.

Då tar den innovativa modern fram paprikorna.

En sådan "trafikljusförpackning".

Kan detta verkligen fungera??

Förmodligen inte.

Har jag något val?

Svar nej.

Funderar en sekund eller två på vilken färg som är mest lik en frukt?

Ingen.

Strimlar den röda och lägger i en liten plastpåse, går med ett käckt leende ut till sonen i hallen och säger; Idag blir det paprika, det går väl lika bra??

Sonen tittar upp med en MYCKET suspekt min.

Va?? Paprika? Jaha... Njaeeeeeeeeee. Eeeehh?!

Du förstår tjejerna har ätit upp ALLA bananer. (En vit lögn.)

Då är det väl bättre med paprika än inget alls??

Den där lögnen med bananerna drog jag enbart till med för att det skulle låta bättre om en förklaring avkrävdes av sonen.

Ingen fröken kan väl bli arg för att barnets alla småsyskon har festat upp ALLA bananerna??? :-)

Å andra sidan är paprika myyyyyycket nyttigare än en banan.

Så det så.